Språkkravet i äldreomsorgen är igång! Vad gör vi nu?
Uppdaterat: för 6 dagar sedan
Sedan den 1 juli 2026 gäller ett språkkrav inom äldreomsorgen. Den som bedriver verksamheten ska arbeta för att personalen har de kunskaper i svenska som är relevanta för att genomföra insatserna.
Men hur kan det arbetet organiseras i praktiken?
Socialstyrelsen har publicerat ett praktiskt stöd med förslag på processer och rutiner för äldreomsorgens språkutvecklande arbete. Här sammanfattar vi stödets viktigaste delar på ett enkelt och konkret sätt.
Först och främst, vad ska verksamheterna göra?
Språkkravet innebär att verksamheten ska arbeta för att personalen har den svenska som behövs i arbetet. I förarbetena till lagen betonas att arbetet bör bedrivas systematiskt och fortlöpande samt integreras i verksamhetens kvalitets- och förbättringsarbete.
Socialstyrelsens stöd visar ett möjligt sätt att organisera detta arbete.
Det är viktigt att skilja mellan själva lagkravet och stödets förslag. Socialstyrelsen skriver uttryckligen att verksamheter kan arbeta på olika sätt och inte måste följa exakt de processer och exempel som presenteras. Upplägget ska anpassas efter bland annat verksamhetens storlek, organisation, personalsammansättning och tidigare språkutvecklande arbete.
Tre processer som skapar struktur
Socialstyrelsen delar in det språkutvecklande arbetet i tre föreslagna processer:
Verksamhetens övergripande språkutvecklande arbete.
Kartläggning och bedömning av medarbetarnas behov av språkstöd.
Språkutveckling för den enskilda medarbetaren.
Processerna hänger ihop, men har olika syften.
1. Skapa förutsättningar för språkutveckling på arbetsplatsen
Den första processen handlar om verksamhetens övergripande arbete. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för språkutveckling på arbetsplatsen.
Socialstyrelsen ger bland annat följande exempel på aktiviteter:
Stärka chefers kunskap om språkutvecklande arbetsplatser
Utbilda språkombud, handledare, dokumentationsombud eller andra stödjande nyckelroller
Ta fram en handlingsplan för det språkutvecklande arbetet
Skapa rutiner för hur aktiviteterna ska genomföras
Tydliggöra vem som ansvarar för vad
Det finns inget krav på att utse en särskild språkansvarig eller ett språkombud. Däremot behöver ansvarsfördelningen vara tydlig i de rutiner verksamheten väljer att ta fram. Ansvaret kan fördelas mellan exempelvis chefer, HR, handledare och andra funktioner.
Vilka aktiviteter som är lämpliga beror på verksamhetens behov och hur långt man redan har kommit.
2. Kartlägg och bedöm behovet av stöd
Den andra föreslagna processen handlar om att ta reda på vilka medarbetare som behöver stöd för sin språkutveckling. Socialstyrelsens modell omfattar alla medarbetare som genomför insatser, oavsett om svenska är deras första- eller andraspråk och oavsett om de är nyanställda eller har arbetat länge.
Kartläggningen kan exempelvis genomföras i samband med ett medarbetarsamtal.
Syftet är att besvara frågan: Behöver medarbetaren stöd för sin språkutveckling?
Det handlar inte nödvändigtvis om att genomföra ett formellt språktest. Fokus ligger på den språkförmåga som medarbetaren behöver för sina faktiska arbetsuppgifter.
Det kan exempelvis handla om förmågan att:
Kommunicera med omsorgstagare och närstående
Förstå muntliga instruktioner
Rapportera till kollegor
Läsa arbetsrelaterad information
Dokumentera på ett tydligt och korrekt sätt
Anpassa kommunikationen efter person och situation
Socialstyrelsen lyfter också att kartläggningen och bedömningen bör dokumenteras. Verksamhetens rutiner kan beskriva hur dokumentationen ska göras, vem som ansvarar för vad och när en uppföljning ska genomföras.
3. Planera stöd för den enskilda medarbetaren
Den tredje processen gäller medarbetare som har bedömts vara i behov av språkutvecklande stöd. Socialstyrelsen föreslår fyra steg:
Kartlägg och bedöm.
Planera.
Genomför.
Följ upp.
Först behöver verksamheten bedöma vilken typ av stöd som passar medarbetaren. Därefter görs en konkret planering. Stödet kan bestå av arbetsplatsnära språkstöd, ytterligare utbildning i svenska eller en kombination av flera insatser. Planeringen bör dokumenteras så att det framgår vad verksamheten och medarbetaren har kommit överens om.
Hur kan arbetsplatsnära språkstöd se ut?
Språkutveckling behöver inte enbart ske genom traditionell undervisning. Socialstyrelsen ger flera exempel på stöd som kan ges i den ordinarie verksamheten.
Det kan handla om att:
En kollega eller handledare ger språkstöd under muntliga och skriftliga arbetsuppgifter
Arbeta med språket under möten
Använda mallar, ordlistor och tydliga instruktioner
Integrera språk och kommunikation i introduktionen av nyanställda
Ge återkoppling utan att ta över medarbetarens arbetsuppgifter
Fördelen med arbetsplatsnära stöd är att träningen utgår från de situationer, uttryck och arbetsuppgifter som medarbetaren faktiskt möter.
När behövs ytterligare utbildning?
För vissa medarbetare kan språkstöd på arbetsplatsen vara tillräckligt. Andra kan behöva mer omfattande utbildning i svenska.
Socialstyrelsen nämner bland annat:
uppdragsutbildning med inriktning på språk och kommunikation i äldreomsorgen
utbildning där språk- och yrkesämnen kombineras
svenska för invandrare, sfi
svenska som andraspråk på grundläggande eller gymnasial nivå
Vilken utbildning som passar behöver bedömas utifrån medarbetarens nuvarande kunskaper, utbildningsbakgrund och arbetsuppgifter. Om utbildningen genomförs på arbetstid kan verksamheten behöva samarbeta med komvux eller andra utbildningsanordnare. Det kan också krävas planering kring schema, finansiering och eventuell vikarie.
Glöm inte uppföljningen
Den sista delen är att följa upp hur det går. Har stödet hjälpt medarbetaren? Behöver planeringen förändras? Ska insatsen fortsätta eller kompletteras med något annat? Socialstyrelsen föreslår att uppföljningen kan göras under ett kommande medarbetarsamtal och att resultatet dokumenteras. Hur ofta det ska ske behöver verksamheten själv avgöra.
Poängen är att språkutveckling inte bör behandlas som en enstaka utbildningsinsats. Arbetet behöver kunna följas, justeras och fortsätta över tid.
Var kan ViroteaED passa in i detta?
Socialstyrelsen beskriver hur språkstöd kan ges under möten, introduktioner och arbetsrelaterade situationer. Här kan verklighetsnära utbildningsmaterial fungera som ett komplement.
Med ViroteaED får medarbetare uppleva konkreta situationer inom vård och omsorg ur omsorgstagarens perspektiv. Upplevelsen kan därefter användas som utgångspunkt för gemensam reflektion kring exempelvis:
vilka ord och uttryck som används
hur instruktioner formuleras
hur tonläge och kroppsspråk påverkar kommunikationen
hur man kontrollerar att information har blivit förstådd
hur kommunikationen kan anpassas efter person och situation
Ett gemensamt scenario kan göra det lättare att samtala om språket i en situation som alla deltagare precis har upplevt. ViroteaED ersätter däremot inte verksamhetens kartläggning, individuella bedömningar, dokumentation eller eventuell utbildning genom exempelvis komvux. Det kan vara en del av ett bredare, arbetsplatsnära utbildningsupplägg.
I Karlskoga kommun har omkring 500 medarbetare utbildats med ViroteaED. En särskilt intressant erfarenhet är hur gemensamma upplevelser och efterföljande reflektion har hjälpt medarbetare med svenska som andraspråk att sätta ord på situationer och skapa ett gemensamt språk kring bemötande.
Källa
Artikeln är en förenklad sammanfattning av Socialstyrelsens publikation Processer och rutiner – Ett praktiskt stöd för äldreomsorgens språkutvecklande arbete, (artikelnummer 2026-7-10355). För fullständig information och Socialstyrelsens egna formuleringar rekommenderar vi att läsa originalpublikationen.
Kommentarer