Hur bemöter du personer med vaskulär demens och frontallobsdemens?
- 27 apr.
- 9 min läsning
Demens är inte en enda sjukdom. Det är ett samlingsnamn för en rad tillstånd som alla påverkar hjärnan, men på olika sätt och i olika delar. Det betyder att bemötandet som fungerar bra för en person med Alzheimers sjukdom inte nödvändigtvis passar för någon med vaskulär demens eller frontallobsdemens.
Den här artikeln fokuserar på just vaskulär demens och frontallobsdemens: vad de innebär, hur de tar sig uttryck i vardagen och hur personal inom vård och omsorg konkret kan anpassa sitt bemötande för att skapa trygghet, minska stress och förebygga konflikter.
Vad är vaskulär demens?
Vaskulär demens är den näst vanligaste demensformen efter Alzheimers sjukdom och beräknas stå för ungefär 20 till 30 procent av alla demensfall. Den orsakas av skador på blodkärlen i hjärnan, vilket leder till att delar av hjärnvävnaden inte får tillräckligt med syre och blodflöde.
Skadorna kan uppstå på två huvudsakliga sätt. Antingen genom en eller flera stroke, där ett plötsligt stopp i blodflödet orsakar tydliga skador, eller genom så kallad småkärlssjukdom, där många små skador i hjärnans vita substans ackumuleras gradvis över tid. I det senare fallet kan sjukdomen vara svårare att identifiera eftersom försämringen sker långsamt och smygande.
Hur tar sig vaskulär demens uttryck?
Till skillnad från Alzheimers, som ofta börjar med minnesstörningar, kan vaskulär demens ta sig uttryck på många olika sätt beroende på var i hjärnan skadorna sitter. Det gör att symtombilden kan variera kraftigt mellan olika personer.
Vanliga symtom och tecken inkluderar:
Ojämn kognitiv profil. Personen kan ha relativt intakt minne i ett område men stora svårigheter i ett annat. En person med vaskulär demens kan minnas vad de åt till frukost men ha svårt att planera enkla uppgifter eller förstå rumsliga förhållanden.
Stegvis försämring. Vid stroke-relaterad vaskulär demens kan försämringen komma plötsligt och sedan stabiliseras en period, för att sedan ta ett nytt steg nedåt vid nästa stroke. Det skiljer sig från Alzheimers mer gradvisa och kontinuerliga kurva.
Långsamma rörelser och gångsvårigheter. Vaskulär demens påverkar ofta motoriken. Personen kan ha en typisk kärvande eller trippande gång, ostadighetsproblem och ökad fallrisk.
Emotionell labilitet. Plötsliga sinnesförändringar, okontrollerat skratt eller gråt som inte alltid hänger ihop med situationen är vanligt. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå och bemöta.
Koncentrations- och uppmärksamhetssvårigheter. Att hålla fokus på en uppgift, följa ett samtal eller byta aktivitet kan vara påtagligt svårt.
Depression och ångest. En stor andel av personer med vaskulär demens upplever depression, delvis som en reaktion på sjukdomen och delvis som en direkt följd av hjärnskadorna.
Hur bemöter du en person med vaskulär demens?
Eftersom vaskulär demens kan ge en så ojämn kognitiv profil är det extra viktigt att inte utgå från antaganden om vad personen klarar eller inte klarar. Det som var svårt igår kan vara lättare idag, och vice versa.
Lär känna personens individuella profil
Kartlägg vad just den här personen har svårt med och vad som fungerar. Har de svårt med planering men intakt minnesfunktion? Har de motorikproblem men är verbalt starka? En genomtänkt dokumentation av personens starka och svaga sidor ger hela personalgruppen ett gemensamt utgångsläge och minskar risken för att krav ställs på fel nivå.
Dela upp uppgifter i mindre steg
Exekutiva svårigheter, det vill säga svårigheter med planering och organisering, är vanliga vid vaskulär demens. En uppgift som "klä på dig" kan vara överväldigande, men "ta på dig strumpan" är möjlig. Dela upp vardagsaktiviteter i tydliga, konkreta steg och ge ett steg i taget.
Var uppmärksam på dagliga variationer
Vaskulär demens kan innebära att personen fungerar bättre vissa tider på dagen eller vissa dagar. Planera mer krävande aktiviteter när personen är som piggast och undvik att pusha när de verkar trötta eller förvirrade.
Hantera emotionell labilitet med lugn
Om personen plötsligt börjar gråta eller skratta utan uppenbar anledning, undvik att bli osäker eller att försöka "korrigera" känslouttrycket. Bekräfta personen utan att förstärka känslan, håll dig lugn och vänta ut. Emotionell labilitet är ett neurologiskt symptom, inte ett personlighetsdrag.
Fallprevention i miljön
Eftersom vaskulär demens ofta påverkar balans och gång är den fysiska miljön extra viktig. Se till att det finns bra belysning, inga trösklar eller lösa mattor och att personen har tillgång till gånghjälpmedel. Det minskar fallrisken och ger personen bättre förutsättningar att vara aktiv.
Minska risken för ytterligare stroke
Även om det inte alltid är omvårdnadspersonalens primära ansvar är det värt att känna till att livsstilsfaktorer påverkar prognosen vid vaskulär demens. Regelbunden rörelse, god sömnkvalitet och hantering av blodtryck kan bromsa sjukdomsutvecklingen. Personal kan bidra genom att uppmuntra rörelse och uppmärksamma förändringar i hälsotillståndet.
Vad är frontallobsdemens?
Frontallobsdemens, som på medicinskt språk kallas frontotemporal demens (FTD), är en grupp av demenssjukdomar som drabbar pannloben och ibland också tinningloberna. Den är ovanligare än Alzheimers och vaskulär demens men är den vanligaste demensformen hos personer under 65 år.
Det som gör frontallobsdemens unikt, och ofta svårt att hantera, är att sjukdomen inte i första hand påverkar minnet. I stället drabbas personligheten, beteendet, omdömet och förmågan till social interaktion. Det kan dröja länge innan omgivningen förstår att det handlar om en sjukdom, eftersom personen kan verka relativt minnesintakt men agera på sätt som upplevs som märkligt, stötande eller oförklarligt.
De olika varianterna av frontallobsdemens
Frontallobsdemens delas vanligen in i tre huvudvarianter:
Beteendevarianten (bvFTD) är den vanligaste och innebär framför allt förändringar i personlighet och beteende. Personen kan bli impulsiv, hämningslös, socialt opassande, apetisk eller visa upprepningsbeteenden.
Semantisk demens påverkar förmågan att förstå och använda ord och begrepp. Personen kan ha svårt att förstå vad ord betyder men kan fortfarande tala flytande.
Progressiv icke-flytande afasi påverkar talproduktionen. Personen har svårt att få ur sig orden men förstår ofta bättre än de kan uttrycka.
Hur tar sig frontallobsdemens uttryck i praktiken?
Frontallobsdemens kan yttra sig på sätt som är svåra att förstå om man inte känner till sjukdomen:
Impulsivitet och hämningslöshet. Personen kan säga saker utan filter, ta saker som tillhör andra, komma med olämpliga kommentarer eller agera socialt gränsöverskridande. Det är inte illvilja utan ett direkt resultat av att de delar av hjärnan som reglerar impulshämning inte längre fungerar som de ska.
Apati och initiativlöshet. Personen kan verka ointresserad, passiv och omotiverad. De kan sitta still i timmar utan att ta egna initiativ, inte för att de är ledsna, utan för att hjärnan inte längre genererar drivkraft.
Upprepningsbeteenden. Stereotypa, upprepande rörelser eller fraser är vanliga. Personen kan upprepa samma rörelse om och om igen, trumma med fingrarna, nypa, eller upprepa samma ord eller mening i ett loop.
Förändrad matvanor. En stark preferens för söt mat, överdrivet ätande eller ett smalt urval av maträtter är typiskt.
Bristande sjukdomsinsikt. Personen har ofta ingen eller liten förståelse för att de är sjuka eller att deras beteende har förändrats. Det gör att de sällan söker hjälp och att närstående och personal behöver navigera situationer utan att kunna hänvisa till sjukdomen.
Socialt oacceptabelt beteende. Personen kan ta av sig kläderna, göra olämpliga sexuella antydningar, stjäla från butiker eller agera på sätt som leder till konflikter med omgivningen.
Hur bemöter du en person med frontallobsdemens?
Frontallobsdemens ställer delvis andra krav på personal än andra demensformer. Eftersom det primärt handlar om beteendeförändringar och inte minnesproblem kan det vara svårt att veta hur man ska förhålla sig.
Ta inte beteendet personligt
Det är lätt att reagera med irritation, genans eller besvikelse när en person med frontallobsdemens agerar opassande, aggressivt eller hämningslöst. Men beteendet är ett symtom på hjärnskada, precis som ett trasigt ben är ett symtom på en skada. Det hjälper att påminna sig om och att dela med sig av denna kunskap i hela personalgruppen.
Använd lågaffektivt bemötande
Frontallobsdemens ökar kraftigt risken för agitation och utagerande beteende. Vi har skrivit mer om lågaffektivt bemötande i ett separat inlägg, men kärnan är relevant här: håll din egen stressnivå låg, undvik konfrontation och minska kraven i akuta lägen. En person med frontallobsdemens reagerar starkt på personalens affektnivå, och lugn smittar lika effektivt som stress. Tips: läs vår artikel om lågaffektivt bemötande
Sätt upp tydliga strukturer och rutiner
Förutsägbarhet hjälper. Tydliga dagliga rutiner, samma ordning på aktiviteterna och konsekvent personal minskar osäkerheten och förebygger agitation. Det är inte en garanti mot utbrott, men det minskar riskerna.
Avled snarare än konfrontera
Vid impulsivt eller olämpligt beteende är konfrontation sällan produktivt. I stället för att säga "det där får du inte göra", försök att avleda uppmärksamheten mot något annat. En enkel fråga, en rörelse mot ett annat rum eller ett erbjudande om mat eller dryck kan bryta ett mönster utan att skapa en maktkamp.
Hantera upprepningsbeteenden med tålamod
Upprepningsbeteenden kan vara psykiskt påfrestande för personal som möter dem upprepade gånger. Kom ihåg att de är ofrivilliga och att personen inte kan styra dem. Om beteendet inte är skadligt, försök att acceptera det som en del av situationen snarare än att försöka bryta det, vilket ofta skapar mer frustration.
Anpassa miljön för att förebygga problem
Flytta undan saker som personen inte bör ha tillgång till. Se till att matvaror som är frestande men olämpliga inte är synliga. Ha struktur på vad som är tillgängligt och inte. Miljöanpassning är en underskattad och effektiv förebyggande åtgärd vid frontallobsdemens.
Kommunicera enkelt och konkret
Undvik långa förklaringar, abstrakta resonemang och frågor som kräver planering eller omdöme. Håll instruktioner korta, konkreta och positiva. Säg vad personen ska göra, inte vad de inte ska göra.
Stöd de närstående
Frontallobsdemens är ofta extra svårt för familjen. Att se en person man älskar förändras i personlighet, säga olämpliga saker och agera på obegripliga sätt är påfrestande och kan leda till skam och isolering. Personal som förstår sjukdomen kan bidra till att normalisera beteendet för närstående och ge dem verktyg för att hantera situationen.
Gemensamma principer för vaskulär demens och frontallobsdemens
Trots att vaskulär demens och frontallobsdemens är mycket olika sjukdomar finns det gemensamma principer för ett gott bemötande.
Individen före diagnosen. Diagnosen ger riktlinjer men aldrig hela svaret. Lär känna personen, deras historia, intressen och det som skapar trygghet för just dem.
Trygghet som grundförutsättning. Båda tillstånden kan skapa stor inre oro och förvirring. En trygg, förutsägbar miljö och ett lugnt bemötande är det viktigaste du kan erbjuda.
Hela personalgruppen behöver samma kunskap. Om hälften av personalen bemöter en person på ett sätt och den andra hälften på ett annat skapas en inkonsistens som ökar stressen. Gemensamma riktlinjer och regelbunden reflektion i personalgruppen är avgörande.
Förebyggande arbete lönar sig. Det är alltid lättare att förebygga eskalering än att hantera den när den uppstår. Kartlägg vad som triggar stress, vilka situationer som brukar bli svåra och hur de kan undvikas eller anpassas.
Hur ViroteaED bidrar till förståelse för demens
Att läsa om vaskulär demens och frontallobsdemens ger en intellektuell förståelse. Men det räcker sällan för att förändra hur personal faktiskt agerar i en stressad situation, mitt i en morgonrutin eller när en person plötsligt reagerar starkt.
Det är skillnaden mellan att veta och att förstå på riktigt.
ViroteaED låter personal uppleva omsorgssituationer inifrån, ur omsorgstagarens perspektiv. Scenarierna är utformade utifrån principerna för lågaffektivt bemötande och visar hur personalens agerande direkt påverkar omsorgstagarens upplevelse av stress, trygghet och välmående. Upplevelsen skapar en djupare förståelse som är svår att uppnå med traditionella utbildningsmetoder, och den sätter igång samtal och reflektioner som håller i sig långt efter att glasögonen tagits av.
Vill du veta mer om hur ViroteaED kan vara ett verktyg för att utveckla personalens bemötande vid demens? Läs mer här eller hör av dig till oss.
Vanliga frågor om demens
Varför blir personer med vaskulär demens arga eller oroliga?
Ilska och oro beror ofta på frustration över nedsatt förmåga, till exempel att inte förstå vad som händer eller vad som förväntas. Det kan också handla om stress, trötthet eller att situationen känns otrygg. Ett lugnt och tydligt bemötande kan minska risken för att situationen eskalerar.
Hur hanterar man utåtagerande beteende vid frontallobsdemens?
Försök att inte gå in i konflikt. Backa, sänk tempot och skapa utrymme. I många fall är det bättre att avleda än att försöka “vinna” situationen. Att minska krav och ge personen tid kan ofta få ner stressnivån.
Vad ska man undvika i bemötandet vid demenssjukdom?
Undvik att argumentera, rätta eller säga att personen har fel. Det kan skapa mer frustration och öka stressen. Undvik också att ställa flera frågor samtidigt eller ge för mycket information på en gång.
Hur skiljer sig bemötandet mellan vaskulär demens och frontallobsdemens?
Vid vaskulär demens handlar det ofta om att stödja struktur, tydlighet och förståelse. Vid frontallobsdemens ligger fokus mer på att hantera beteendeförändringar och impulsivitet. I båda fallen är ett lugnt, lågaffektivt bemötande centralt.
Hur pratar man med någon som har svårt att förstå?
Använd korta, enkla meningar och ge tid för svar. Undvik att stressa eller fylla i åt personen. Kroppsspråk och tonfall är ofta lika viktiga som orden.
Vad gör man om en person med demens vägrar ta emot hjälp?
Att vägra hjälp är vanligt och handlar ofta om otrygghet eller bristande förståelse. Försök igen senare, formulera om dig eller ändra situationen. Ibland kan det hjälpa att byta person eller skapa en lugnare miljö.
Vad gör man när en dement person blir aggressiv?
När en person med demens blir aggressiv handlar det oftast om rädsla, förvirring eller frustration. Försök att inte gå in i konflikt. Sänk tempot, håll lugn röst och ge personen utrymme. Backa om det behövs och försök förstå vad som kan ha triggat situationen. I många fall hjälper det att avleda eller återkomma senare istället för att pressa vidare.
Varför säger personer med demens så konstiga saker?
Personer med demens kan ha svårt att tolka verkligheten korrekt eller minnas vad som hänt. Det kan leda till att de säger saker som inte stämmer eller verkar osammanhängande. Det är inte medvetet, utan en följd av sjukdomen. Istället för att rätta eller argumentera är det oftast bättre att bekräfta känslan bakom det som sägs och försöka leda samtalet vidare på ett lugnt sätt.
Läs också: Lågaffektivt bemötande: vad det är och hur du använder det i praktiken Läs också: Hot och våld inom LSS och äldreomsorg: orsaker, risker och hur du förebygger det
Kommentarer